Fäktning
Fäktning är en sport med mycket gamla anor. Redan i det antika Egypten finns det tecken som tyder på att fäktning med svärd utövats i form av en idrott och även i det medeltida Europa förekom fäktning som en sport med vapen som till exempel dolk, långsvärd och enhandssvärd.
Den moderna fäktsporten utvecklades i Italien och Frankrike under 1700-talet. Fäktning fanns också med vid de första olympiska spelen i Aten år 1896 och har gjort så sedan dess.
Idag finns tre olika grenar inom fäktningen, nämligen florett, värja och sabel. Det som skiljer grenarna åt är längd och vikt på vapnet, som är mellan 105 och 110 cm långt och som får väga max 500 g i florett och sabel och max 770 g i värja, samt var på kroppen en träff ger poäng.
Den bana där fäktning utövas kallas för pist, vilken är 14 m lång och runt 1,5 m bred. På pisten finns också ett antal olika linjer, nämligen mittlinje, gardgångslinjer samt varningslinjer, där gardgångslinjerna ligger 2 m från mittlinjen och varningslinjerna ligger 1 m från kortsidan av pisten.
För att en stöt ska registreras krävs ett tryck motsvarande det som krävs för att lyfta 750 g om det handlar om en värja. Vid användning av florett krävs endast ett tryck på 500 g. Vid sabel räcker det att träffa giltig träffyta för godkänd träff.
En match i fäktning pågår antingen i maximalt tre minuter om det handlar om en så kallade poulematch eller i maximalt nio minuter, fördelat på tre omgångar, om det rör sig om en direktelimineringsmatch. Når någon av fäktarna fem poäng i en poulematch, alternativ 15 poäng i en direktelimineringsmatch, är matchen slut. Är det lika efter full tid avgör ”sudden death”.